-

Vill bara säga tack för alla fina kommentarer jag fått av mina fina läsare idag angående olyckan som skedde igår med mig och min bror. Det värmer så oehört mycket! Tack, ni är underbara! Sen har jag även fått frågor om vad som hände med mig och min bror och även hur olyckan inträffade.  Det var såhär...

Jag och min bror satt i bilen påväg till Eskilstuna för att jag skulle träffa min dåvarande (?) pojkvän som bor där. Jag och bror stannade vid donken för att äta lite innan vi åkte vidare till tågcentralen/buss-stationen där jag skulle möta han jag var tsm . När jag och bror ätit färdig satt vi oss i bilen och åkte ca 5 minuter innan olyckan skedde. Det spöregnade och man såg verkligen ingenting på gatan när man tittade ut. Efter 2 minuter smäller det! Bror får vattenplan (heter det stå?) på bilen och vi glider lite åt vänstersidan innan bror kör över i fel fil och hela bilen våltar ner i diket på vänstersidan. Jag minns inget när vi våltat, men jag minns att jag iaf kunde se, höra & prata fast jag stammade mest. Bror hade glidit ner och satt fast med huvudet på något sätt under ratten och nästan hela ansiktet blödde. Sen kom räddningstjänsten och ambulanshelikoptern. Jag åkte helikoptern ifall jag hade skadat nacken & bror fick åka en annan helikopter fast till samma akut/sjukhus. Vi landade på Ackademiska sjukhuset i Uppsala. Jag var klarvaken och jävligt orolig. Jag var mest orolig för min bror, om han hade klarat sig av skadorna eller om han inte klarade sig. Jag fick inte träffa min bror, men efter 2,5 timme (ungefär) så kommer en doktor och en sköterska in till mig och berättar vad som hade hänt min bror. Han hade inte klarat sig utav skadorna, utan han omkom redan i helikoptern men jag fick inget veta innan ca 3 timmar. Många tror att jag inte är ledsen pga min brors död, och vissa tror inte alls på det. Tyvär får man ju inte fota dom avlidna, men om man fick det skulle jag göra det för att bevisa att det var sant. Jag mår skit dåligt. Inte pga att JAG skadade mig, utan att min bror inte finns mera. Jag bröt nyckelbenet, men mera skador var det inte på mig. Jag var klarvaken hela tiden. Jag saknar min bror och jag ångrar att vi åkte till Eskilstuna. Och jo, några undra hur min pojkvän reagerade. Det vill jag helst inte gå in på. Jag vill inte nämna honom i min blogg. När jag hade hamnat  sjukhuset så gjorde jag slut med han jag var tsm. Jag vet faktiskt inte varför, jag var nog i chocktillstånd efter att fått höra att min bror omkom. Han jag var tsm mådde skit för jag gjort slut, jag var hans allt. Men nu är allt okej mellan mig och han jag var tsm & vi har gett varann en till chans. Och jag älskar honom väldigt mycket !

Men den viktigaste personen saknas i mitt liv.

Min bror.
Min förebild.
Mitt liv.

Nu vet ni iaf vad som hänt.
Tack igen för alla som stöttar mig och till alla som skriver att dom finns för mig.
Ni är guldvärda!
Älskar er.  

Jag älskar dig bror, du är min förebild för alltid.
Att detta hände just oss/dig är inte rätt, det är inte rätt.
Jag älskar dig!

R.i.p





Jag känner hur tårarna bara vill svämma ut...